'

Dina ord å allt du sa gjorde mej glad. Men när någonting kommer så nära så skyggar jag tillbaka. Jag vet att det är så, det här var inte första gången. Nu ska jag i alla fall tänka på hur jag beter mej i fortsättningen. Jag har som tendens att alltid bli för "våldsam" i mina uttryck, säga för mycket saker som jag sen kommer att ångra, när jag känner att någonting kommer mej för nära. Jag ångrar alla gånger jag varit för stor i orden, sagt för mycket dumt som jag sen behövt ångra. denna gången ska det inte bli så. Men jag måste ju va ärlig. Jag vill att du ska veta precis hur jag tänker. Jag vill att du ska läsa mina tankar, och förstå, helst så att jag slipper uttala dem själv. Mest för att jag evt att det kommer såra dej. Men jag är ju duktig på detta, det har hänt för många ggr. Vart ska jag ta vägen? Jag formade mina tankar till ord, jag skrev ner dem, skickade och sparade sedan. Vet du varför jag sparade det? - Jo, för att jag ska kunna gå tillbaka, läsa och försöka inse och förstå. Liksom försöka förstå vad vi menar med allt vi säger. vad ja menade med allt jag sa.
Detta är fel väg. - Så är edt. Vare sej jag vill eller inte. Så är det, det.

Kosntigt hur man kan känna sej fram vad som är rätt och fel? Har vi inre riktlinjer som drar i oss när vi vankas åt fel håll eller är det en inre kraft som talar till oss? Jag vet vad det är. Det är en yttre kraft, något omänskligt som styr oss. Som styr oss- vi som sagt ja. Jag sa ja en gång. Det räckte, för jag kommer vara innerligt tacksam till min hjälp. Hjälpen från ovan. Ja, jag tror faktiskt det är nån där uppe som hjälper mej, talar om vilken väg jag ska, vad jag ska göra och hur jag ska göra.


-Tack min älskade, min älskade vän i himmelen, där ovan.-

/Johanna