'

...med ens kom hon på att världen trots allt är ganska ytlig. Utseende & prylar är det av värde. Hur kom det sej att det blev så? Slumpen? Ödet? En människas envisa sinne? Att människor bär på ting i form av känslor, kunskaper, egenskaper & gåvor är ju till vida känt. Varför är det, det som egentligen är något till värde, det som vi slänger, kastar, döljer & trampar på. Kan det vara så att det är just det vi blir avundsjuka på? En man med särskild känsla för hantverk, eller en ung kvinna med stort språkförråd, de vi helst tittar snett på, söker fel hos och försöker tränga bort ur våra sinnen. Avundsjuka är ordet. Ingen vill erkänna med alla vet. När ska denna ondskefulla värld inse vart den är på väg? När ska den gamle mannen finna tacksamhet för sin begåvning över konstens alla former & nyanser, när ska den unga flickan upptäcka att A i språk är bland det bästa hon kan bära med sej. Vilket inte ett klädförråd av hundradets mest attraktiva märken ska komma att visa sej vara. Skillnaden mellan det materiella & det av värde, Vad är det?