jag är mänsklig,



en människa som åtaliga gånger beslutat sig för att infinna sig på en annan plats , en annan tid, (antagligen ett fåtal klockslag tidigare) på en som sagt, annan plats. 

och sådant är läget även nu, 

tanken var att jag skulle läsa, läsa ut hela det där kapitlet, kapitlen! om Historia, 
För det är ju så, trots allt ,att min kära klass och jag ska ha Historia prov, om cirka 1, och en 1halv dag. 
jag törstar, försmäktar. står inte ut. men bara å bita ihop. Ja,- har du oxå hört dem orden babblas ? 

vad gör jag ? jag sitter här och låter min hjärna (hjärta) gå på högvarv. det var så det INTE skulle bli, 
att jag skulle sitta här och filosofiera, vart har den senste timmen försvunnit?

Jag står inte ut med detta, panik stavas det. 

Kanske glädjer denna läsning någon mer, någon som känner sej tröstmottaglig för dessa ord,
ja, en sak som får mej att fundera är varför, och återigen varför dessa sorgliga ord, sorgliga hjärtan, sorgliga tankar ska vara de mest attraktiva? 
konstigt. Jag får en annorlunda känsla, och mina tankar snurrar. Ska alla vara deppiga? Trots att sanningen är den att det egentligen inte finns nåt ENDASTE att vara deppig över? 

En annan sak jag funderar dagligen över, en duktig buss-tid-tabell-kunnande-pricka-exakt-i-tid-och-hinna-med-proppfulla-07.55-bussen är detta med att människor står upp när det finns ledig plats bredvid, folk envisas med att visa hur oberoende de är. att de faktiskt klarar sej, att det finns plats för den som känner sej svagare eller tröttare, att sätta sig. och faktiskt vila sina ben. och vid helt fel tillfällen sitter människor kvar på sina platser, när dessa svaga människor kommer på, (ofta äldre, 80+) som kanske egentligen våndas för att åka buss, men när det är enda alernativet, då taxi är för dyrt och gå inget alternativ, måste stiga på dessa proppfulla bussar, för att pinas igenom en bussresa till staden. då ungdomar, vuxna oxå för den delen, vägrar resa på sej. det räcker inte med en ilsken blick för att de ska resa sej, det krävs mer än så.

Människor är bra konstiga. Se bara på mina tankar, mina snurriga resonemang, den som förstår mitt pladder ska ha en eloge för det, för krångligt kan det vara. mina tankegångar är alldeles too deep. eller helt enkelt för snurriga.

Nåväl, godnatt

Kommentarer
Postat av: emma

Du skriver underbart. Du rör nåt inom mig! Tack för att du kan beskriva allt som jag känner men aldrig finner några ord för. Tack för att du är den du är. Jag älskar dig!

Postat av: Johanna

Emma: Oh tack vännen! Älskardej med ska du veta:)

2006-12-06 @ 12:13:01
URL: http://johannasten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback