'

efter den stressade morgonen, som för övrigt blivit en vana, (och denna gång till på köpet var väldigt onödig då det visade sej att jag hade en lång sovmorgon och till min stora förfäran befann mig i skolan, då ja lika gärna kunnat lega hemma i min säng) Jag gick med rappa steg ut genom dörren, jag hade hunnit äta frukost ordentligt, vilket inte alltid lyckas och när det väl sker förvånar det mej.
Jag hade vaknat med förkylningen hängande över mej och med en känsla av orklöshet. Jag samlade krafterna och klädde på mig.

..Jag ökade takten och det enda som hördes var mina klackar som slog mot marken när jag gick mot bussen. En kvinna kom cyklande förbi och en liten flicka var på väg til skolan.
Jag suckade, och tog fram min ipod, under några korta sekundrar bad jag en kort bön - att den finaste mest älskvärda låten skulle vara inlagd. Min bön blev besvarad, under "Simon and Garfunkel" låg den.
Min morgon kanske inte var så dum ändå, under hela bussresan till skolan lyssnade jag om och om igen på denna fina låt..



"Like a bridge over trouble water", är den verkligen så bra som hon påstår? - ja, det är den.