min idyll är nästan som havet



bad ensam är tråkigt. därför åkte jag imorse och hämtade Victoria för att åka vidare till Skarholmen, ja kom med den ypperliga idén att lägga oss på en stooor brygga (säger inte vilken), åkte hursomhelst dit av den enkla anledningen att jag starkt ogillar stränder där folk ligger på varandra, särskilt såna stränder med många fåglar, många småbarn och gegga till vatten. som Lyssnaängsbadet, fy för detta. Nära detta bad finns det en idyll för en Uppsalabo som jag. Skärgårdskänslan dök upp och där låg vi och läste massa modetidningar och samtalade kring livets alla stora frågor. Mysigt värre. efter nåra timmar åt vi mat, köttbullar och potatissallad, innan detta: Vickans bästa kaffe och kakor, inhämtade från venezuela. (världens godaste, OREO!) efter ett tag, när vi diskuterat allt och samtalat kring livets goda. så skjutsade jag Vic till jobbet, därefter hem en sväng, (just nu!) för att hämta upp mina kära famijemedlemmar, 3 st! (pappa + bror fortfarande ute i skärgården) för att åka till min numera älskade idyll och finaste badställe.


NU: vidare mot vatten och vind. MYSIGASTE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback