'

Jag ska skriva en krönika om ensamhet, en Sv B uppgift. och när jag klickade upp blogg.se, för att logga in, slog det mot mej.  "Hur ska jag kunna förklara, alltid vänder ni ryggen" tanken slog mej, att ensamhet finns exakt överallt.
det går inte en dag utan att jag går förbi en ensam människa.  ofta är det närmare än jag tror.  det ÄR närmare ön jag tror, det är närmare än jag vet. och det är min uppgift att göra något åt det.

Jag ser dej varje dag. jag försöker hjälpa dig, ta me dej, fråga saker. men alltid blir det så dumt, så ytligt, så fel, så falskt. Du försöker, du kämpar, du gör allt. men ändå kan jag knappt kosta på mej ett samtal. Jag försöker, tro mej.
men jag är slö, jag är bekväm, bekväm me mitt liv. Jag har mina vänner, det har jag. Jag har överflödigt många vänner, kompisar, människor som bryr sej om mej. Och jag ser dej varje dag. du går förbi, du följer efter, du saktar in, du ökar, du springer, du smyger. Du går förbi. du säger hej, och jag säger hej. du vet inte vad du ska säga, för det är ingen som ser dej, ingen som hör dej.  Förlåt, jag ska bättra mej. jag är egoistisk.men jag ska bättra mej. jag ska tänka på dej, jag ska prata me dej.



- Förlåt-