ett konstigt fenomen
bild: http://blogg.passagen.se/resources/mr.peter.pan/heartinhand.jpg
hur som helst, världens bästa tisdag. Rask promenad i 50 min, därefter dusch, hårinpackning, ansiktsmask å lång frukost med syster framför tv:n . trevligt. sen slöade vi allesammans en stund, har precis ätit lunch å ska snart iväg å jobba:) ikväll ska vi äta våfflor å njuta av våffeldagen. När jag hittat kameran lägger jag upp bilder från helgen:)
Malin, din uppgift står fast! ;) du vet vad, haha. pusspådej!
jag tror att alla människor älskar jakten? oavsett kön. för lyckas man i jakten känns det som den bästa bekräftelsen på hur fantastisk man är. och av någon anledning blir vi mer smickrade av när folk vi inte riktigt känner berömmer oss, och därför jagar vi vidare, efter mera komplimanger. men alla borde fatta hur king det är att sluta jaga och stanna hos någon som är fantastisk nog att inse hur fantastisk man är.
/tönten
sara: väärldens smartase brud:) du lägger orden i min mun, och vet du? jag gillar det. för hur bra är det inte när man stannar hos någon som verkligen är ärlig nog att erkänna sina känslor och slutar fega.
toppenbra!
Ja, jakten ar det roliga. Ett tag. Men jag tror man trottnar pa det ocksa. Det ar val da man inser att det faktiskt ar kul att ha en partner och man borjar inse att det inte bara handlar om att jaga nagot snyggt. Sen ar det val det att det blir en vardag till slut ocksa. Inte alltid lika roligt det heller? Eller sa ar det ju att vips, sa maste man ta ansvar for sina handlingar :P Vilket kanske ar trakigt. Vad vet jag. Jakt ar kul. Men for mkt jagande i for manga blir ju ocksa lite trakigt:P