'

jaa det är där jag befinner mig. i alla fall som det känns.

Jag saknar min mamma som är ute i vårt sommarhus med resterande familj i skärgården. jag saknar henne så det gör ont. Mest för att jag är sjuk just nu. Och känner mig som ett barn. Tur är det då att jag har en pojkvän som har semester, bryr sej om mig, som åker och handlar mat, köper överraskningar och kommer hem med filmer. jaa, och idag har jag både skrattat och gråtit över hur patetiskt det känns att ha råkat på en rejäl dos körtelfeber. Det är inte jag att tycka synd om mig själv och ha behov av en uppassare. Men det råkar vara sommar utanför dörren och det råkar vara min start på semestern.

Men som sagt, Jesus har ju hört böner tidigare, vilket ökar mina odds drastiskt till att snabbare bli frisk! Sicken tur  va!